
Igår kändes det som en riktig otursdag. Pappa och jag åkte runt i de flesta elektronik-affärer kring Högsbo eller var det var. Men ingen av dem hade några Canon EOS 1000D. När vi kom hem ringde vi Scandinavian Photo som hade ett ex kvar och lade undan det. Så pappa och jag åkte dit och köpte den idag, fast han var sjuk. Den är... underbar. Helt suverän. I luv it.
Sen gick jag ut på stan för att handla lite saker. Bl. a. block, pengar till mobilen och presenter till Ella och Emilia. Nice. All personal var jätte trevlig och jag såg en jättefin kille som sprang och han kollade på mig hela tiden ända till nästan precis innan han sprungit förbi. Eh vet inte om det var en bra eller dålig blick. Chansen finns ju (tyvärr mycket stor) att han kollade på mig för att jag är över medelvärdet-ful. Nåja. Gick runt och tänkte att "mm, vilken underbar dag". Sen när jag åkte spårvagnen hem råkade jag stämpla en kupong när jag flera gånger räknat ut att jag kunde åka på byte blö. Då krossades den fina dan, haha, sen när jag kom hem kom jag på att tiden var ute vad det gäller polaroid kameran så DAMN! Och nu känns det som att pappa är död på något vis... Hans mobil verkar konstig och han kom aldrig hem fast han ringde för jättelänge sedan. LÄSKIGT alltså.


Jo den sista är med systemkameran. Lite redigerad dock med färgerna. Annars så. Och eh översta är en ful (första och hittills enda!) egobild jag tog bort.
Vill gärna fotografera folk som jag känner bra! Vore partey.
Förresten: Tack och farväl till den här bloggen och året som gått. Det har varit ett bra men ganska jobbigt år. Ni kanske finner mig någon annan stans. Ta hand om er! (vet att ingen kommer se denna hälsning eftersom ingen läser idiotbloggen. Ps: ett skitfult och jobbig inlägg det här, ni).